Men jorden fortsätter snurra.

Så vaknar man upp till en ny dag. En ny dag med strålande solsken & klarblå himmel. Gårdagen känns lite som en dimma & jag hoppas för några sekunder när jag vaknar att det bara ska vara en hemsk dröm allting. Men så ser jag henne sitta där på byrån med hatten på huvudet & ett litet pillimariskt leende, och då kom verkligheten som en käftsmäll igen.
Hon finns ju inte mer. Det var så det var. Det är så det kommer se ut nu. 

Natten var nästintill sömnlös. Liam sov jätte oroligt, han låg och pustade och stönade, pratade lite i sömnen och vred och vände på sig. Jag hittade ingen sömn överhuvudtaget. Och när klockan var kvart över två går jag & lägger mig bredvid baby som sover på madrassen ute i vardagsrummet. Och där somnar jag så fort huvudet landar på kudden & han tar min hand. 
Där låg vi på en 90-madrass och snosar i varandras öron resten av natten. Både han & jag har sovit som stockar, så kanske blir samma sak inatt.

Lillebror ringde nyss för att höra hur jag mådde. Vi är alla ledsna och den lilla tantarantan var så älskad av många <3


Jag är så tacksam att jag är hemma med Liam nu. Att jag får ha mina barn omkring mig, för större lyckopiller finns inte. För stunden när dom skrattar och busar glömmer man bort allt runt omkring och bara mår bra. Vilken fantastisk egenskap dom har!



Kommentera här: