Farbror doktorn.


Hua, vilket dygn jag har haft... Förstod igår kväll att det verkligen var dags att göra någonting åt min mage som krånglat i flera år & inte går till det bättre (ni som känner mig vet vilket helvete det är emellanåt). Men igår var det liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Blev så orolig & ringde mamma på en gång (min egna alldeles doktor). Hon tyckte att jag skulle ringa till doktor Mossberg direkt på morgonen när jag vaknade, vilket jag gjorde. Efter 45 minuter av "tuuuut tuuuuut" i örat var jag nära på att ge upp. Ringde baby som prompt bad mig att fortsätta ringa, han var lika orolig som mor min. Och efter mycket om & men fick jag tag på min doktor & fick en tid två timmar senare. Besöket gick bra, trots att jag nästan var nära på att svimma av nervositet i bilen på väg dit. Jag tycker tycker inte om att gå till doktorn, är rent av livrädd för det. Men tycker ändå att det är okej om det gäller en specifik kroppsdel, som axeln, foten eller halsen. Men magen...allting viktigt sitter ju liksom där! Det är ett brett område & det är svårt för en själv till&med att lista ut vart exakt felet är.

Jag fick iallafall medicin som jag hämtade ut. Hela kalaset gick på över 500 kr, det är dyrt att vara sjuk i Sverige idag... Fick även ett återbesök om lite över en månad, då ska jag göra det som jag varit livrädd för i så många år. Jag har innerst inne förstått att det varit nödvändigt, det är ju så man går tillväga för att kolla att tarmarna är som dom ska (vilket mina definitivt inte är). Jag ska göra gastropi, kolla med kamera inne i magen. Förhoppningsvis ser han då att allt ser bra ut, och gör det inte det kan jag bli behandlad & äntligen börja få en normal mage. För visst, dålig i magen kan alla vara. Ha ont i magen kan alla ha. Men att konstant vara dålig i magen, känna oro för vad jag kan & inte kan äta, hela tiden vara orolig för att ha tillgång till en toalett - det blir i slutändan som ett handikapp. Och nu har jag tröttnat. Jag är rädd om mig mage, äter mycket fibrer, frukt, grönsaker os.v. Men ändå blir den inte bättre. Nu har jag kämpat i över 10 år för att få ordning på min mage, nu är det helt enkelt dags att be om professionell hjälp.

Pappa skjutsade mig till doktorn. Det är lite som en "tradition" vi har. Han har alltid funnits med mig till läkarbesök & tandläkarbesök sen jag var riktigt liten. Han har hållit mig i handen när jag har suttit i tandläkarstolen, vägrat öppna munnen & skrikit rakt ut. Han har följt med mig alla vändor till läkaren genom åren då jag har haft halsfluss & varit livrädd för farbror doktorn. Och på något sätt lyckas han alltid få mig på bättre tankar & till och med skratta mitt i allt elände. Han ger mig alltid känslan av att saker kunde ha varit mycket värre, att det alltid är bäst att ta itu med problemen för sen...Sen blir man ju frisk! Jag älskar honom för att han tar sig tid (även fast jag faktiskt snart är 25 år & fullt kapabel till att sätta mig på bussen och åka själv), åker ifrån jobbet och håller mig sällskap. För trots min ålder, så är jag som en liten 5-årig flicka när det kommer till läskiga doktorer och tandläkare. Men med pappa vid min sida känner jag mig trygg. Min pappa är bäst <3

Nu ska jag laga middag åt mig & älskling som sitter inne i sovrummet och spelar gitarr. Han åkte hem tidigare från jobbet idag, han var så orolig för mig att han bara ville hem fast jag sa att det inte var nödvändigt. Såna saker får mig att älska honom ännu mer (även fast det känns som en omöjlighet).









Dagens stora nyhet...


Ricky Martin: - "Jag är bög". (Och resten av världen stannar upp i chocktillstånd! Eller inte.)
Att han ens lever gör mig mer chockad. När hörde vi någonting ifrån honom sist...? Kan det vara sisodär 10 år sen...? Aftonbladet. Suck.

Solen tokskiner utanför fönstret och gör att varje dammpartikel man har i hemmet lyser upp. Sol i all ära, men ibland vill man liksom bara dra ner persiennerna. Som nu. Skulle gärna dra ner & sova någon timme innan Janne kommer hem från jobbet. Han fick visst jobba över idag. Just idag när vi ska till gymmet. Just idag när jag har jobbat, är mensmonster, supertrött & har svårt att hitta motivation till något överhuvudtaget. Jag satt & försökte peppa mig själv i bilen på väg hem, men nu är den lilla lilla motivationen till att ens orka tänka på gym som bortblåst. Men men, vad gör man. Vill man vara fin får man helt enkelt lida sjuhelvetes pin. Ska stoppa i mig en banan & lite havregrynsgröt så jag inte säckar ihop totalt. Sen får jag helt enkelt försöka sysselsätta mig tills han kommer hem så jag bara kan slita tag i honom & knata iväg. (Eller också kryper jag ner i sängen nån timme & läser min nya Marian Keyes bok). 


                                                              Tänk om jag dör nu inatt.

                Jag älskar den här låten. Texten får varenda hårstrå jag har på kroppen att resa sig.

Rubrik va' det ja.


Den här måndagen sprang iväg! Har dock fått en massa gjort så jag klagar inte. Imorse tränade jag, hade inte jätte mycket motivation till att lägga mig på golvet här hemma när vi trots allt ska till gymmet imorgon, men jag gjorde det ändå. Och man är ju alltid lika nöjd efteråt :) Sen färgade jag håret, riktigt skönt att bli av med den där utväxten. Som knappt såg ut som en utväxt längre, utan hela håret var i stort sett mörkblont/råttfärgat förutom topparna. Det var så längesen jag färgade det, avsiktligt. Det sliter så mycket på håret så att ta en paus från blonderingen nån månad skadar inte.
Efter det åkte jag & storhandlade med farsgubben på Willys. Skönt att fylla på skåpen lite & med bara nyttiga varor dessutom! Köpte så mycket frukt att det inte får plats i våran gigantiska fruktskål, bara fullkornspasta & ris, kyckling m.m. När jag kom hem mailade jag min handläggare på AF för att meddela att jag börjat jobba lite smått, men vill ändå boka in ett möte med henne angående utbildning. Och slutligen gjorde jag middag - kycklinggryta med ris. Så gott! Nu sitter jag här riktigt mätt & belåten med "Vänner" på i bakgrunden, och baby är i köket och diskar.

Blev ingen fotografering idag, men vi var ändå nere på stan igår & kikade lite i affärer. Köpte mig en jätte fin tunika & baby köpte ett par jeans åt sig själv, riktigt läckra! Sanna Nielsen uppträdde på gågatan så vi stannade till och lyssnade lite. Fick rysningar genom kroppen när hon sjöng "Empty Room", hennes röst går inte av för hackor.

I lördags var vi båda sega, så det blev filmtittande hela dagen (varvat med snarkningar) nerbäddade på soffan. Vi såg "Boondock Saints II" & den var totalt värdelös. Inte ens sevärd. Sorgligt med tanke på att ettan är helt fantastisk!
Sen tittade vi på "2012" & den var väl okej, men inte mer än så. Man var fanimej stressad från att filmen började till att den var slut. Och det var en typisk USA-räddar-världen-film (fast här räddar dom inte världen, utan hela mänskligheten). Nästan så att man spyr litegranna.
I fredags åt vi tacos & drack några öl. Sen ringde mina föräldrar och frågade om vi ville åka ner på stan & dricka nån öl tillsammans med dom, så det gjorde vi. Vi hade hur skoj som helst! Trist bara att krogarna stänger klockan 2, tycker att 3 vore en bättre tid. Men det gör ju krogarna inne i Stockholm, så det är väl dit man får söka sig om man vill festa längre.

Och (som vanligt) går en helg alldeles för fort! Men hey, vad gör det när det är påsk på fredag *flin*
Imorgon är det som sagt gymmet som gäller. Var lite orolig ett tag när jag pratade med baby i luren tidigare idag, han sa att han började känna sig lite hänging & febrig. Vore liksom så typiskt bara för att vi bokat in just tisdag att någon utav oss blir sjuka, men när han klev innanför dörren efter jobbet mådde han mycket bättre.
Vi kollade upp priserna på nätet igår & kom fram till att ett årskort på Autogiro blir bra mycket billigare än att köpa ett månadskort varje månad. Så så blir det! :)

Nu ska jag umgås med min fina karl som krypit ner i soffan bredvid mig.
Imorgon är det jobb som gäller igen! :)

Adios!