Kryssning.

Här ligger jag i mina föräldrars soffa & ska strax till att sova. Imorgon ska jag & mamma & Sara åka på kryssning. Det är planerat sen länge & det ska bli så roligt! 
Det har varit lite blandade känslor inför lördagen under veckan som gått, såklart. Jag har ju mest varit, och är fortfarande, ledsen. Men jag vet att det finns inget jag kan göra för att få henne tillbaka. Så jag kan lika bra omge mig med människor jag älskar & se till att få tankarna på annat emellanåt och må bra.

Och imorgon har vi champagne frukost och middagsbuffé, det lär bli många goda drinkar & världens bästa sällskap. Jag längtar & det är precis det här jag behöver. Lägga ansvar och rutiner, tider och matlagning åt sidan och bara få vara en stund ❤️ 

Idag har det varit strålande solsken och värme i luften. Jag & barnen var ute både på förmiddagen och eftermiddagen. Lykka har sparkat med sin sparkcykel och Liam har lekt med bilar. Han leker med bilar både inne & ute, morgon och kväll. Vad ska det bli av honom? :-)



Verklighet.

Emellanåt hamnar tankarna på annat, vardagen rullar på & barnen ska ha mellis, ren blöja eller nattas. Några minuter går det bra, sen är du där igen. I huvudet. Och nu har vi fått ett datum då vi ska säga hejdå till dig. För alltid. Alltid. Vad är det för ord? Alltid. Aldrig mer kommer jag få träffa dig. Aldrig. Jag har fortfarande inte förstått det & kommer nog aldrig acceptera det.

Igår fikade jag med min vän Johanna. Drack en smoothie & en kaffe, så mysigt. Munnarna gick i ett och det var så härligt. Så fastnade vi i bilen här utanför med mundiarre, hon pratade om sina morföräldrar & jag pratade och grät. 


Idag motionerade vi med Cicci & Valle. Gick våran vanliga 7,5 km's runda. Hon är också ledsen över tråkigheter som hänt inom faniljen så vi båda var inte på topp. Är så tacksam över mina vänner, så skönt med sällskap & så skönt att få skratta lite, gråta lite och bara vara.

Livet rullar på, så är det. Men oj vilken sorg det är i hela kroppen. Jag känner mig tung och trött. Varje kroppsdel gråter. Idag kom dödsannonsen in i tidningen & jag klippte ut den och satte den bredvid kortet på kylskåpet.

Kortet är så fantastiskt vackert. Så fridfullt och så mycket fammo ❤️


Men jorden fortsätter snurra.

Så vaknar man upp till en ny dag. En ny dag med strålande solsken & klarblå himmel. Gårdagen känns lite som en dimma & jag hoppas för några sekunder när jag vaknar att det bara ska vara en hemsk dröm allting. Men så ser jag henne sitta där på byrån med hatten på huvudet & ett litet pillimariskt leende, och då kom verkligheten som en käftsmäll igen.
Hon finns ju inte mer. Det var så det var. Det är så det kommer se ut nu. 

Natten var nästintill sömnlös. Liam sov jätte oroligt, han låg och pustade och stönade, pratade lite i sömnen och vred och vände på sig. Jag hittade ingen sömn överhuvudtaget. Och när klockan var kvart över två går jag & lägger mig bredvid baby som sover på madrassen ute i vardagsrummet. Och där somnar jag så fort huvudet landar på kudden & han tar min hand. 
Där låg vi på en 90-madrass och snosar i varandras öron resten av natten. Både han & jag har sovit som stockar, så kanske blir samma sak inatt.

Lillebror ringde nyss för att höra hur jag mådde. Vi är alla ledsna och den lilla tantarantan var så älskad av många <3


Jag är så tacksam att jag är hemma med Liam nu. Att jag får ha mina barn omkring mig, för större lyckopiller finns inte. För stunden när dom skrattar och busar glömmer man bort allt runt omkring och bara mår bra. Vilken fantastisk egenskap dom har!