Pyret in action!


Kom precis innanför dörren & har suttit i telefonen med Joakim en stund. Han var så uppåt & glad, vilket kan behövas eftersom det nalkas höst utanför fönstret. Hösten har en tendens att göra även han deprimerad, så kan han hitta någon ljusglimt i tillvaron blir jag glad för hans skull.

Den här hösten kommer att bli annorlunda för mig. För mig & för baby. Jag är inte rädd för mörkret eller kylan, vet med all säkerhet att höst-deppen kommer att hålla sig långt borta. För när hösten är över, väntas vintern & vårat älskade barn med den! Jag glömmer inte förra hösten, då vi hade endast 3 timmar sol på hela november. Det var kämpigt & jag hade nog gått ner mig totalt om det inte vore för att jag hade baby vid min sida. Vi får varandra att må så bra att t.om höstmörkret kan ta sig i baken! *flin*

Men nog om det, idag är det ju faktiskt sommarens sista dag & det märks. Regnet öser nämligen ner! Jag hann iallafall hem från affären lagom tills det började. Var iväg & postade brev till försäkringskassan & handlade hem ingredienser till korvsoppa. Yepp, idag ska jag försöka mig på farmors berömda recept på korvsoppa. Hon lärde mig förra veckan & ska jag vara ärlig så var det inte alls komplicerat - inte det minsta. Men jag kommer med största sannolikhet inte att tycka att min smakar lika gott ändå, det är något med farmors mat. Farmors & mammas, finns liksom ingen som slår det. Även fast man gör identiskt som dom, blir smaken aldrig densamma.

Det här med korvsoppa är ju väldigt finskt. Baby säger alltid till mig att jag är finsk när det passar & det stämmer nog! Men det anser jag bara är väldigt smart. Jag tar helt enkelt godsakerna från båda länderna! Jag är alltid superfinsk när vi ska träffa hans släktingar som jag inte träffat förut. Det känns liksom som att jag får ett plus i kanten om jag slinker in att min pappa är född i finland & hela min släkt likaså. Iof kan jag ingen finska, men jag har finskt blod i mig & det säger en hel del *flin* Men jag är supersvensk när det är någon match på tv:n då dom två möter varandra. (mest för att baby hejar på finland, alltid kul att retas). 

Imorse när baby's väckarklocka ringde vaknade jag & Pyret likaså. Sen var det nästintill omöjligt att somna om. Pyret körde en ninja-fight där inne & möblerade om min mage totalt. Jag låg & tittade länge innan jag kom på att jag borde ju filma, jag kanske lyckas få med liten någon gång! Och idag gick det.

 



Som vanligt ligger h*n alltid på vänstra sidan. Det syns tydligt redan innan man ser första sparken att magen är helt sne. Haha! Det är en riktig vilding jag har där inne.

25 down - 15 to go!


Idag går jag & Pyret in i vecka 25. Nu börjar jag verkligen känna att jag är gravid, det blir liksom tyngre för varje vecka och orken är inte densamma. Igår hade vi full fart från att vi öppnade ögonen (vi sov till halv elva, det har inte hänt sen innan vi blev gravida). Först ner på stan & irra omkring där, sen iväg och storhandla med mina föräldrar & sen hem och städa innan svärmor + gubbe skulle komma hit. Och när jag hade dammsugit halva lägenheten gick det inte mer. Jag kände redan när vi kom innanför dörren efter handlingen att mina ljumskar sa ifrån, men till slut fick jag så ont att jag var tvungen att sätta mig ner. Jag är livrädd att det är foglossning jag har åkt på, det är tokvanligt men verkar vara så besvärligt att det verkligen inte är något jag önskar att få. Men efter att ha läst lite på internet så tror jag bara att jag helt enkelt blev så pass ansträngd igår att kroppen sa ifrån. Foglossning är någonting man har hela tiden, man har ont vare sig man rör sig eller inte & framför allt på natten, men jag har inga såna besvär. Jag får helt enkelt acceptera att Pyret börjar ta över min kropp mer & mer ;)

Idag ska jag börja träna lite. Jag har tänkt det länge, men dum som jag är har jag bara skjutit upp det. Men det är väl typiskt mänskligt, att man liksom inte tar tag i saken förrän man börjar känna besvär. Jag har flera yoga & träningsövningar för gravida i mina böcker här hemma. Så fr.om idag tänkte jag börja & sen köra lite varje dag. Det är övningar för allt möjligt, för att bli vigare i kroppen & träna upp bäckenet bl.a.

Vecka 25:

Barnet är nu 27 cm från huvud till stjärt & väger ca 800 gram. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. 
Håret på huvudet fortsätter att växa och ögonfransar bildas. De flesta dragen ser nu ut som de kommer att göra när din bebis föds. Eftersom den blir allt rundare så finns det allt mindre plats i livmodern att göra kullerbyttor och piruetter. Bebisen övar sin andning genom att andas in upp till en liter fostervatten per dag i de mognande lungorna

Nu växer magen och blir tyngre. Allt eftersom kan du få ont i ryggen, kramp i benen och känna ett tryck ned mot bäckenbotten. Din livmoder kan du enkelt känna 4-5 cm ovanför din navel. Ökande blodflöde i slemhinnor och ökande blodtryck kan också göra att du upplever rinnande näsa och oftare får näsblod.





Jag har en massa braig musik som poppas här hemma nu. När jag var hos farmor förra veckan, köpte baby två st stora cd-ställ. Det behövdes eftersom vi har så förbannat mkt skivor, & fler blir det! I fredags fick jag tre skivor av min älskling - Kelly Clarkson's senaste, Lisa Nilsson's Greatest Hits & Melissa Horn's senaste. Alla tre är guld! Och igår när vi var och handlade hade dom "köp 2 för 99" så vi köpte en skiva med Motörhead & Totta Näslunds "Duetterna". Så ni må ju tro att det poppas musik för grannskapet nu ;)
Kikade även efter Marian Keyes senaste bok, den finns men bara inbunden än så länge. Jag väntar tills den kommer ut i pocket-form eftersom alla andra böcker jag har med henne har jag i pocket. Hennes senaste är dessutom så tjock & är den då inbunden blir den så otymplig att läsa i sängen på kvällarna. Jag menar, man ser ju inte ut som Mr Schwarzenegger om armarna direkt.

I helgen hämtade jag ut mina nya kläder som jag beställde från H&M. Tunikan & två par tights. Även Pyrets coola AC/DC-body med tillhörande mössa kom & den är såååå otroligt söt!
Tunikan satt jätte fint & jag är toknöjd med mitt köp. Nyss fick jag hem katalog från Ellos med erbjudande hit & dit, det börjar givetvis klia i fingrarna. Men nu har jag lovat mig själv att inte köpa någe mer förrän vi åker till Ullared om två veckor! Så jag la genast undan katalogen innan djävulen på min axel skulle tagit över.
Fick iof hem 50 kr från H&M häromdagen, sån där bonus varteftersom man handlat hos dom som man får varje år. Så något fint kanske jag hittar när jag åker ner på stan *flin*

Nu ska jag ta & äta lite lunch, det kurrar i magen!


                




Tillbaka till verkligheten.


Nu har jag varit isolerad i fem dygn. Ingen dator, inget internet & ingen mobiltelefon. Ute i bushen hos min kära farmor finns det nämligen ingen som helst mottagning, iallafall inte om man har tre. Men det passade mig alldeles utmärkt - så otroligt skönt att inte kunna bli nådd 24/7! Och dessutom fungerar min farmor som telefon, tv & radio i ett. Finns nämligen ingen som kan prata som just hon, så ni kan ju förstå vem jag brås på ;) Med andra ord har vi i fem dygn haft mundiarre' båda två, njutit av varandras sällskap & bara mått bra. Jag har alltid älskat att umgås med min farmor, men har alltid kunnat bli lite rastlös efter några dagar ute på landet. Då har jag liksom tagit promenader i skogen, börjat pyssla med något os.v. Men nu passade hennes tempo mig alldeles utmärkt! Vi tog några promenader (i hennes takt), vi åt, vi vilade & bara slö-tittade på tv.

Jag & farmor har alltid haft en speciell kontakt. Från att jag var liten har jag alltid trivts i hennes sällskap, hon har varit en av mina bästa vänner & är fortfarande det. Det finns inget jag inte kan prata med henne om & hon känner detsamma med mig. När hon & farfar bodde grannar med oss när jag var liten, sprang jag hem till dom på kvällen efter att jag varit ute och lekt & mina föräldrar behövde bara lyfta luren så visste dom direkt vart jag gått någonstans. Jag var hos dom på helgerna, på loven & varje morgon när jag gick till förskolan så vinkade jag till farfar som jag visste satt i fönstret & tittade på mig. Han gav mig min första cykel, en röd & vit. Den står än idag uppe på farmors vind & får vi en liten tös så blir det hennes cykel. Och när farfar gick bort, var det jag & farmor kvar. Ingenting förändrades, jag var fortfarande hos henne så ofta jag kunde. Vi hade våra rutiner. Varje lördag gick vi bort till Konsum & köpte lördagsgodis & när bingolotto börjat så spelade vi det tillsammans. Jag älskade att bygga kojor inne i hennes gästrum & tog alla filtar jag kunde hitta till att bygga stora "slott" där jag lekte med mina dockor & nallebjörnar. Vi åkte över till finland & bodde i hennes stuga där på berget med vatten precis nedanför. Där satt vi & fiskade nästan varje dag, & på kvällarna gick vi upp till "fastlandet" till hennes bror & badade bastu. När jag var 14 år bjöd hon mig på en resa till Kreta i 14 dagar! Det var första gången som jag var utomlands och jag älskade det.

Min farmor har alltid varit odödlig för mig. Hon har funnits vid min sida i 25 år & tanken på att hon en dag skulle försvinna har jag alltid slagit ifrån mig, jag har aldrig ens kunnat föreställa mig ett liv utan henne. Men så igår hade hon ett samtal med läkaren där han sa till henne att hon har en tumör på magsäcken. Eftersom hon är så 88 år & mår bra, så är det nästan dumt att börja "gräva" i det och ta reda på om det är en godartad tumör eller inte. Jag försökte hålla humöret uppe & bara ge henne positiv energi när jag var där, men ordet "tumör" får mig genast att tänka på döden. Helt plötsligt blev hon dödlig. Jag vet att hon kan leva i flera år ännu, det behöver inte vara cancer. Man märker inte på henne att hon har något i kroppen alls, hon äter som en häst, är på jätte bra humör & sover som hon ska. Och det viktigaste av allt, hon har inte ont någonstans. Men jag hatar't! Jag hatar tumörer. Jag hatar cancer. Jag vet att vi alla en dag ska dö & min farmor har redan haft ett långt liv, & nu ber jag till gudarna att hon får leva några år till utan smärta. Jag vill inte att hon ska behöva bli en cancerpatient det sista hon blir i livet.
Det kändes så typiskt att hon fick det beskedet igår just när jag skulle åka hem. Jag har varit där i fem dagar & jag tycker gott att hon kunde ha fått det som i onsdags t.ex. Då hade hon kunnat ventilera sig med mig om hennes tankar i två dagar iallafall. Vi runt omkring henne försöker få henne att tänka på annat & säger "tänk inte på det det där" & "du ska inte oroa dig, du mår ju så bra". Men allvarligt...hur hade man själv tänkt om man fick beskedet att man har en tumör i magen? Jag hade inte kunnat slå det ifrån mig. Men om jag känner min farmor rätt så stoppar inte det här henne. Hon är den starkaste kvinnan jag känner & jag längtar tills mitt barn får träffa henne.

Nu till något helt annat. Idag har jag & min älskling varit förlovade i ett år. Ett helt år! Vart tar tiden vägen? Och igår när jag kom hem hade han lagat mat. Potatisgratäng med fläskkotletter, bearneisesås & rödvinsås. Han hade dessutom köpt vinet som jag tyckte så mycket om & en present! Han gör mig till den lyckligaste tjejen på planeten. Och inte bara när han anstränger sig sådär, utan varje dag. Bara att få vakna upp med honom bredvid mig gör mig lycklig <3

Nu ska vi kika lite på "Sopranos" & sen tända ljus i badrummet, tappa upp vatten med badskum, sätta på ljuvlig musik, ta med den andra flaskan vin & njuta av ett bad tillsammans. Mys!





Snark framför tv:n :)