Liten börjar bli stor.

 
Sen Liam föddes har han tagit allt i sin egen takt. Han har inte haft bråttom med något. Han har varit go, rund, snäll och satt väldigt länge på sin söta lilla blöjrumpa och bara va' nöjd. Sen började han krypa, två månader senare än sin syster. Han hade som sagt inget bråttom att ta sig någonstans. Och nu har vi väntat på att få se när han skulle intressera sig för att börja lära sig gå.
Han har tagit något steg här och där mellan möbler, men inte något mer. Men så förra veckan så tog han ena dagen två steg, för att nästa dag ta fem steg. Och han tränar, tränar och tränar - hela hans dagar har den sista tiden gått ut på att lära sig att gå. Han har t.om tränat mer på det än vad han har lekt med sina bilar, och det säger en hel del ;-)
 
Det är en stor skillnad på han och hans storasyster, det finns många skillnader förvisso, men en stor skillnad är att han ska lära sig allting själv. I sin egen takt som sagt. Med Lykka kunde vi träna tillsammans med henne när vi märkte att hon intresserade sig för något. Och jag kommer så väl ihåg hur baby & jag stod vid varsin ände på hallmattan och hon stapplade några steg fram å tillbaka emellan oss, skrattandes, tills hon till slut gick hela vägen fram och tillbaka. Men ni ska se Liam, hahaha...Herregud, märker han att man ens ger minsta sken av att man vill träna lite med honom viker han upp benen & kryper sitt snabbaste därifrån, skitsur. Och så har han varit med allt. Vi har inte kunnat träna med honom till att åla, krypa, ställa sig upp. Givetvis ska barnen få, & oftast tar dom per automatik allting i sin egen takt - men vi jämför ju bara med Lykkis som alltid hade ett leende på läpparna när hon insåg att hon började lära sig något och mer än gärna ville träna med oss.  Men som sagt, lillebror är precis tvärtom och ska lära sig allting själv ;-) Och det gör han ju också, men i sin egen takt som sagt.
 
Nu har han iallafall lärt sig att gå. Ni vet sådär stapplandes med armarna uppe i luften och ett stort leende på läpparna. Idag gick han så långt som han aldrig gjort tidigiare, han gick tvärs över köket. Från ena sidan till den andra. Sen sätter han sig ner, det är sällan han tappar balansen utan oftast sätter han sig ner självmant på rumpan. Han är duktig och så stadig & från att han började intressera sig till att lära sig gå, har det exploderat på bara några dagar. Han har som sagt tränat från morgon till kväll, gått från soffan till väggen, från mattan till spegeln, fram å tillbaka, upp och ner - jag är så stolt <3 Vilken fantastisk son vi har.
 
Och hans tal har också börjat explodera, nu senast plockar han upp saker från golvet, sträcker fram handen och säger "här". Han kan "imse vimse" med händerna, han ropar på Lykka os.v os.v Och han älskar att vara med. När pappa kommer hem från jobbet blir det oftast lekstuga, och när jag varit iväg och tränat på kvällen brukar jag få höra hur dom kastat boll tillsammans, jagat varandra och hoppat högt och långt - och givetvis är lillkorven med. På morgonen står vi alla tre och borstar tänderna tillsammans, han vet mycket väl när vi är på väg mot dagis och att kolla på bilar/lastbilar/bussar längst vägen är ett stort plus. Annars älskar han att vara på dagis överhuvudtaget, dom få minutrarna vi spenderar där när vi lämnar/hämtar fisan hinner han skaffa nya kompisar och leka med bilarna han hittar. Haha. Han kommer inte ha några problem med att börja på dagis iallafall :-) M-L på dagis brukar lyfta upp honom ibland och henne känner han tycker han, för han sitter bara med ett stort nöjt flin på läpparna.
Han är så charmig, så otroligt snäll, enkel & lugn. Finaste älskade Liam <3
 
(diskmaskinen är bland det roligaste han vet. Man måste ha koll på honom för så fort han får chansen drar han ner luckan och börjar plocka ur och rulla ställningarna fram å tillbaka, haha)
 
En bild från idag då han vrålar "WOW" åt syrrans bubblor hon blåser ;-)
 

 
 
 

Liams dag.

Idag firade vi våran lillkorvs 1-årsdag med familjen. Vi pyntade fint med ballonger & serpentiner, skylt på dörren osv. Vi bjöd på bullar & Cake Pops bl.a som jag gjorde för första (men definitivt inte sista) gången igår. Sååå otroligt goda! Jag gjorde med vit chokladöverdrag & strössel. Mums! :-)


Han fick så mycket fint & vi är så tacksamma för våran älskade familj ❤️ Han verkligen njöt av att ha alla samlade och att stå i centrum, och givetvis av marängsvischen & saften ;-)

Öppna paket är inget som intresserar herrn dock, tur då att syrran tycker det är desto roligare. 















Min storebror fyllde år igår & idag överraskade grabbarna i familjen honom med en kväll med spel & öl. Så mannen min är nere på stan och har det (förhoppningsvis) himla skoj nu medans jag passat på att njuta av teven för mig själv och mitt egna sällskap. Egentid är så skönt ibland och att kalasa är tröttsamt så snart blir det nog sängen :-)



Liam 1 år.

 
Idag är det lillemans 1-årsdag - hurra hurra hurra! Grattis älskade lilla hjärtat på din allra första födelsedag. Jag kan inte förstå att du blivit så "stor" redan. Så snäll och go, världens finaste lilla prins.
Tack för att du kom till oss, för att du är våran. Vi älskar dig obeskrivligt!
 
 
Baby var hemma en timme extra imorse så vi kunde öppna paket tillsammans. Ja, VI kunde öppna paket... Han fick sin bil med alla djuren och melodierna och sen såg han liksom inte det andra ;-)
Jag & Lykkis gjorde en chokladkaka med lite grädde och riven choklad på. På lördag har vi ju kalas för stora familjen, så vi firade lite lätt med födelsedagsbarnet idag. Man jag tror han var nöjd.
 
 
 
 
För exakt ett år sedan var han nu tre timmar gammal. Han föddes 18.51, när förlossningen väl drog igång gick det på bara några timmar. Sen när han kom sov han. Och han sov och sov och sov. Jag kommer ihåg att jag t.om googlade "bebis sover för mycket". Haha. Helt galet, tror han sov bort dom två första månaderna iallafall. Och åt. Och bajsade. Herregud vad han kunde bajsa. Men SÅ snäll, så enkel och så go. Allt har gått så lätt och smidigt med honom sen han föddes. Men dom säger ju att det oftast är så med andra barnet, att man själv är mycket lugnare då. Och det kan jag verkligen hålla med om. Samtidigt som det såklart är lite mer kaosartat med en till då att se efter som såklart kräver sitt.
 
Ibland brukar jag känna mig så lyckligt lottad som fick en liten Liam just därför, när man redan har en sen innan. En liten Liam som har tålamod, som är snäll & som älskar sin syster mer än all mat i världen. (Och det vill inte säga lite).