Tusen tankar.

Sömn är det jag borde ägna mig åt just nu & jag ska strax försöka mig på det. Men jag kan inte placera mina tankar. Vet inte hur jag ska kunna lugna mig själv inför morgondagen....? Älskling kommer med kloka & pepprande ord, men det är ändå bara jag som är ensam med mina tankar nu igen.

Men hur gör man....? Hur kopplar man bort morgondagen som kommer att bli en av dom viktigaste, tuffaste & livsomvälvande dagarna i mitt liv...? Det far tusen tankar & rädslor genom huvudet på mig. Många "tänk om". Jag vet att jag inte kan styra nånting, jag är helt i händerna på barnmorskorna & vad min egen kropp säger. Jag försöker fokusera på det positiva, på att han faktiskt kommer imorgon. Jag ska få träffa min son som sparkats, gjort kullerbyttor, rivits, haft hicka & gymnastik i min mage i över 9 månader! Han kom som en överraskning & imorgon får vi äntligen se vem han är <3

Idag har vi haft fokus på storasyster här hemma. Vi har haft helgmys med godis & favvon - Coca Cola. Vi har städat allihopa & gjort fint till lillebrors ankomst och smurfan älskar att hjälpa mig damma. Hon får en egen flaska med rengöringsmedel (vatten) som hon sprutar överallt & sen gnuggar hon så rent & fint så. När hon är klar med halva vardagsrumsbordet har jag gjort halva lägenheten, ungefär ;-)

Snart ska hon få se vem den där "bebis" är som vi & hon väntar på. Hon kommer att bli världens bästa storasyster. Älskade fina Lykka <3

När tre blir fyra.

Så var det bestämt. På söndag klockan 09.00 skrivs vi in på förlossningen för att börja lura ut lillebror <3 Så på söndag blir vi fyra. På söndag kommer han, han som vi längtat efter & väntat så på. Hur kommer han se ut? Kommer han likna sin vackra storasyster? Kommer han också att få sin pappas långa ögonfransar & mina läppar? Vi är så nyfikna & det pirrar i hela kroppen!

Klockan 10 imorse hade jag ju besök hos Lena för koll på urinet & blodtryck igen. Hon mätte även magen & lyssnade på hjärtat som slog så fint i 140/minut som vanligt. SF-måttet landade på 38 & där hade det stannat vilket inte var något konstigt. Precis samma mått som med Lykka i samma vecka :-)

Hur som, stickan med kisset på såg inge bra ut & visade 4+ med äggvita & att dessutom ha förhöjt blodtryck på det kan ju innebära havandeskapsförgiftning. Så hon skickade upp oss till förlossningen för fler prover på en gång.
Eftersom Fisan är ledig från dagis på fredagar hade vi ju med henne, hon brukar följa med till Lena då & då men till förlossningen går det ju givetvis inte. Och baby ville förstås följa med lika mycket som jag ville ha med honom. Så jag ringde mamma & pappa och jag vet ärligt talat inte vad vi skulle göra utan dom.... Pappa åkte från jobbet för att vara med pruttan resten av dagen så vi kunde ägna oss åt det som komma skall (det tar ju alltid minst 2 timmar på förlossningen, vad det än gäller). Tusen tack älskade pappa <3

Det blev CTG-kurva, kissprov & blodtryck igen. Nu låg vitan på 2+ & blodtrycket höll sig runt samma 130/90 & 130/100. Jag fick träffa en läkare som undersökte mig & det var bara att klä av sig & hoppa upp på britsen. Innan jag visste ordet av det hade hon greppat tag om min livmodertapp & jag kunde knappt andas! Haha. (Det går att skratta åt det nu men jösses så ont det gjorde) Jag blev dock toknöjd när hon sa att jag var öppen 2 cm & att tappen var mjuk på mig. Det är liksom på gång! :-) Hon gjorde en hinnsvepning & sen var vi klara. Baby hamnade nog lite i chock av allt som hände inom loppet av några minuter & efteråt sa han att det såg ut som att hon verkligen grävde i magen på mig. Haha. Inte lätt att vara mannen bredvid ;-)

Hur som, händer det inget av sig självt under helgen så är det alltså söndag morgon som gäller. Jag har dock haft regelbundna sammandragningar & en hemsk ihållande smärta i ryggen sen hon var inne & grävde runt. Dessutom gick hela slemproppen för en liten stund sedan då jag var på toan, så kroppen är ju mer än redo nu :-)

Imorgon är det sista dagen vi är en familj på tre, på söndag blir vi fyra & det känns helt surrealistisk & underbart <3

Läges info.

Det blir lite tyst här inne emellanåt & det beror inte på att vi ligger på BB (än så länge), utan att jag är så trött varje kväll jag tänkt knåpa ihop något att jag somnar med mobilen i handen. På riktigt alltså.

Igår var jag iallafall hos barnmorskan Lena där det visade 0 äggvita i urinen, men däremot högt/högre blodtryck. Brukar ligga på 110/90 & låg nu på 130/90. Inget att hetsa upp sig för sa hon, men vill ändå att jag kommer tillbaka imorgon.

Igår kväll hade jag en ihållande mensvärk som för första gången inte försvann med Alvedon eller ett varmt bad. Trots att jag inte hade många onda sammandragningar ville jag ändå åka in på förlossningen och undersökas & barnmorskan tyckte jag skulle komma in. Jag har trots allt haft såhär några dagar nu så det vore ju intressant att se om det händer något.
Istället för en undersökning (förutom uppkopplad mot CTG-kurvan) så konstaterade den första bm att jag förmodligen har urinvägsinfektion...? Så jag får lämna kissprov & sen försvinner hon. Nästa barnmorska (med flera timmar emellan) tyckte allt såg så bra ut med CTG-kurvan & jag skulle vänta på doktorn.

Efter 45 minuter kommer en kines/Japan in (doktorn) och öppnar munnen... Varken jag, mamma eller baby förstår ett ord av vad han sa. Vi fick gissa och sen fylla i åt varandra det vi inte förstår. Odlingen av kisset vad det ingen fara med iallafall, dock skulle det skickas vidare om det är så att jag får penecellin om några dagar.

Så, han skickade hem mig med dom otroligt kloka orden att jag bara ska ta det lugnt & inte stressa....No shit, sherlock?. Alltså blev det ingen undersökning. Det var UVI eller ingenting i deras värld & jag förstår inte. Totalt meningslöst att åka in också. Men men, bara att vila nu medans han är inne i magen. Trots att jag längtar ihjäl mig efter honom vet jag ju att han kommer när han är redo <3