Sjukdomsbubbla.

Här har det ekat tyst den här veckan av den enkla anledningen att det inte funnits varken ork eller tid, vi har nämligen haft två sjuka barn här hemma som varvat varandra med vakna nätter, host attacker och feber. Lilleman fick på söndagnatten en plötslig hosta, från att inte varit förkyld eller ens lite snorig, började han hosta efter några timmarns sömn så pass att han tappade andan. Det var obehagligt! Men eftersom jag har vänner och bekanta vars barn har eller har haft falsk krupp, förstod jag nästan på en gång att det handlade om det när han blev hes, fick en skrällande hosta och som sagt knappt någon luft. Så jag visste att det bara var att öppna balkongdörren och ge honom frisk och kall luft. Det gav med sig efter en lång stund, men så fort vi stängde dörren och satt i soffan så började det om. Eftersom det var första gången och eftersom vi verkligen ville försäkra oss om att det inte rörde sig om något annat, ringde vi över barnens farmor som snällt kom hit och stannade medans lillfisan sov så vi kunde åka in på akuten med lilleman. Då var klockan redan elva på kvällen.
Han var så glad hela tiden och tyckte mest det var spännande att få åka bil sådär mitt i allt. "Brrrruuuuuummm" sa han bara och sken som en sol när vi satte in han i bilen.
 
Väl framme fick vi ett rum, och efter tre (!) timmar kom doktorn. Då fick vi kostaterat att det var falsk krupp efter att hon lyssnat och kollat på bröstkorgen och på hans andning. Han fick inhalera adrelalin/lustgas/koksaltlösning vid två tillfällen och även ta två kortisontabletter. Efter det fick vi återigen vänta på att doktorn skulle komma och lyssna, och när det gett med sig fick vi åka hem. Kan ju tilllägga att vi sov inne på rummet, baby lade sig rakt upp och ner på golvet och sov medans jag och lilleman "bäddade ner oss" på en sjukhussäng och vilade ögonen.
Doktorn var jätte trevlig vilket kändes bra, och när vi äntligen fick åka hem var klockan efter fem på morgonen. Så ja...det blev en lång natt och hela familjen var trötta på måndagen. Utom smurfan då som inte märkte nånting ;-) Men hon var trött av andra anledningar, hosta och lite feber för hennes del också. Och så har veckan sett ut. Tack och lov inga fler krupp anfall för Liam, men en feber som nästan legat på 40 grader och som en natt inte ville gå ner med varken Alvedon eller Ipren i kroppen. Eller ner gick den, men inte tillräckligt tyckte jag. Han låg och feberyrade och sov med ögonen öppna ett tag t.om. Var så obehagligt att jag inte kunde sova en blund den natten.
Jag är tacksam att mannen helt på eget bevåg beslutade sig för att vara hemma hela veckan och hjälpa till, han kände själv att han ville det efter akutnatten. Det var ju dessutom en kort vecka så det passade ju bra. 
Skönt ändå att dom är sjuka samtidigt får man väl säga, annars blir ju alltid den ena lidande av att den andre är sjuker. Jag kan ju inte gå ut på gården och leka eller hitta på några aktiviteter då den ena är dålig, så den här veckan har vi levt lite som i karantän får man väl säga. Hittat på saker utefter ork och det har mest blivit film, tv-spel (lillsmurfan är numera helt såld på supermario), lekt affär och läst böcker. Mycket mys och gos har det blivit då båda två gärna gosat ner sig i soffan med täcke och kudde, såklart.
 
I torsdags tog jag med lillsmurfan till affären, det var första dagen som hon var feberfri och solen sken en stund (skönt att det mest varit pruppväder den här veckan tycker vi), så vi passade på att sätta oss och äta en glass.
Skönt med frisk luft <3
 
 
 
 
 
Idag vaknade även Liam upp helt feberfri efter nästan en veckas feber (dock sjönk den ordentligt igår redan), så på eftermiddagen klädde vi alla på oss och gick ut. En liten sväng på lekparken fick det bli dit även storebror och lille Scott kom, sen gick vi och handlade lördagsgodis och gick hem. Baby ställde sig och stekte pannkakor till oss allihopa efter ett plötsligt sug, så gott! Och pojkarna röjde runt som bara dom kan, världens finaste små pojkar. Jag sa idag till Daniel att det ska bli så roligt när dom blir lite äldre, ungefär i lillsmurfans ålder, och kan sova över hos varandra och verkligen uppskatta varandras sällskap på ett annat sätt. Så kul att dom är lika gamla med bara tre veckors skillnad :-) Scott är så duktig på att prata och lär sig snabbt nya ord, han är helt orädd och slänger sig rakt ut i rutschkanan och är Liams raka motsats. Liam pratar mest på sitt eget språk, säger "brumm", "Klocka" och annat, men snappar inte upp ord så som kusinen. Han är betydligt lugnare också och tar allt i sin egen takt, har aldrig sett han kasta sig från varken soffa eller något fast han haft chansen. Så dom är så olika vilket kommer att bli så roligt att se i framtiden. Båda får en att skratta på sina egna små sätt och åldern dom är inne i nu är underbar <3
 
Lykka som är så van vid en liten lillebror tycker att det är så kul när Scott kommer på besök. Och idag, efter en veckas isolering, tycker vi alla att det var extra roligt med sällskap och att träffa folk ;-)
Igår var iof jag och baby iväg och storhandlade, då fick barnen hänga med momme och moffa ett par timmar. Det var skönt både för dom och oss, ibland kan man helt klart behöva andas lite och speciellt efter en sån här intensiv vecka.
 
 Mina fina älsklingar <3
 
 
 

Ytlig lycka och utvecklingssamtal.

 
Idag blev det shopping i skärholmen, blev ju inget i helgen då barnen var lite krassliga. Så åkte iväg med mina föräldrar för att se om jag skulle hitta något till lördag. Hade sett en klänning på H&M's hemsida ju som jag älskade vid första ögonkastet. Vilket kändes lite jobbigt för jag är av den typen att jag bestämmer mig för något och sen går det liksom inte att rubba den tanken... Fanns inga andra klänningar som dög. Tittade på ett H&M först och kände nästan hopplöshet när inte klänningen fanns där. Så åkte vi till det stora shoppingcentrumet & trots att magarna kurrade på oss, var jag bara tvungen att springa in i butiken där och kolla om klänningen fanns först. Och JA! Bästa mor min hittade den. Och den satt som en smäck! :-) Precis så bra som jag fick för mig att den skulle sitta. Lycka! Ytlig lycka må hända, men den är inte fy skam den heller ibland. Hade redan innan hittat ett par klackar som jag föll för (och ett par andra sneakers), klackarna var svarta så det spelade liksom inte roll vilken färg klänningen skulle bli. Men fick ju min klänning som sagt till slut och den var korallröd, eller "hallonröd" som personalen beskrev det.
SKITFIN skulle jag beskriva den. Och min man också. Jag satte på mig hela munderingen (inklusive mina nya snygga döskalle örhängen) när jag kom hem och under våra 5,5 år tillsammans har jag aldrig sett honom skina upp så mycket när jag visar ett plagg jag köpt. Haha. Han älskade den lika mycket (nåja) som mig, så roligt! :-)
 
Köpte ett par vita sneakers till baby också, en storlek för stora tyvärr så han måste byta dom. Men annars tyckte han dom var skitsnygga så det var ju kul. På fredag måste jag ner och handla lite smink också, behöver fylla på och byta ut och nu även hitta ett läppstift som matchar till klänningen. Så kul att få göra sig fin ibland :-)
 
 
Lillfisan hade utvecklingssamtal på dagis imorse. Både jag och baby (och Liam såklart) var där. Allt går precis som vi anat, alltså bra. Det är en glad liten tjej vi har som älskar dagis, att få leka med sina kompisar och sina fröknar. M-L berättade att hon sätter sig själv emellanåt och pysslar med sitt, älskar att lägga pussel, rita och spela spel. Precis som hemma alltså :-) Hon har, precis som både hennes pappa och mig, ett stort behov av att vara själv ibland. Och hennes fantasi är det inge fel på, här hemma går hon in på sitt rum och stänger dörren om sig ibland och sen låter det som att hon har ett helt gäng med folk där inne. Hon dukar upp till sina dockor, sjunger låtar eller läser högt för sina gosedjur i sängen. Hon har en fantastisk fantasi våran fina tjej <3
M-L sa att hennes positiva inställning till allt dom ska göra och hennes konstanta glada humör smittar av sig till alla, vilket jag förstått . Hennes kompisar är glada i henne och vissa av tjejerna är alltid ivriga med att få med henne in i leken direkt på morgonen, sen finns det vissa som gärna håller henne i handen och är goa :-) Och alltid ett "Heeeeeeeej Lykka!!!" när hon kommer upp på gården. "Är hon alltid sådär glad"? är en fråga som oftast ställs. Klart att hon inte alltid är glad, och när hon är inne i sina trots perioder är det nästan raka motsatsen för oss här hemma ;-) Men man vet ju att det är jobbigare för henne just då. Hon är ju vårat lyckopiller, så full av energi och bus, en liten pratkvarn, så otroligt omtänksam, snäll, mjuk och så kärleksfull att jag ibland blir rörd.
 
 

Veckan som gått.

 
Barnen sover, mannen spelar musik i lokalen och jag har precis betat av två inspelade avsnitt av "Housewifes of Beverly Hills". Av alla housewifarna är det mina absoluta favoriter och jag har tidsinställd inspelning 16.00 varje vardag och sen tittar jag på det när jag får tid. Jag älskar dom sönderopererade, rika, giriga, falska kvinnorna som kan skapa intriger om precis vad som helst! :-) Dom får mig att känna med all garanti hur jag INTE skulle bli om det skulle dimpa in några miljoner på kontot. Men bra tv gör dom onekligen.
 
Hur som. Den här veckan har gått snabbt, ungefär som alltid med andra ord. I tisdags hade vi en överraskningsfika för min kära mor hemma hos henne. Hon fyller ju femtio om prick en vecka & så länge jag har känt henne (förmodligen hela hennes liv egentligen) så har hon alltid varit fascinerad av delfiner. Hon har alltid drömt om att få bada och gosa med delfiner. Så i present av familjen fick hon en dag i temat delfiner på Kolmården och så även hoppa i bassängen med dom, klappa på dom och hänga med dom. Idag var hon där och hon var så nöjd över dagen - känns fantastiskt att det blev precis som hon ville :-) Pappa följde med och fick vid ett tillfälle gå själv på djurparken, och då menar jag själv. För just idag var den stängd - hur coolt är inte det då? Annars förknippar man ju djurparker oftast med trängsel eller skrikiga barn, men han var helt solo med elefanterna ( avis), tigrarna, noshörningarna os.v... Så han fick sig nog också en upplevelse må jag tro :-)
 
Imorgon ska jag och Sara bjuda ut henne på lite galejj. Bara vi tjejor, äta gott och dricka gott. Ska bli så roligt <3
Och nästa lördag är det ju 50-års fest för släkt och vänner. Det ska också bli roligt! Vet dock inte vad jag ska ha på mig ännu, nästan lite panik men har bestämt mig för att inte få panik ännu. På söndag åker vi till skärholmen så får jag se om jag hittar något där. Beställde ju en klänning från Bubbleroom, men lät den åka tillbaka då jag vet med mig själv att jag både vill och måste prova ett klädesplagg för lite speciella tillställningar. Dessutom var den utan axelband, jag har en stor byst så då vet jag med all säkerhet att jag måste prova den och att jag behöver lite extra stöd vilket den inte gav. Har däremot sett en annan klänning på H&M som är utan axelband men som har bygel och stöd, den funderar jag på att prova om jag hittar. Ja, nu skenade jag iväg....Mycket det här med klänningar och en garderob med kläder fast man aldrig har något att sätta på sig. Märkligt ;-)
 
Idag hade fisan lite firande på dagis. Det var "förskolans dag" och det var ballonger och flaggor på gården. Sen hade dom "Bergviksloppet" och i år sprang hon minsann två varv bara för att hon kunde såklart ;-) En fin liten medalj fick hon också som hon var så stolt över. Sen bjöds det på glass och annat skoj för barnen, och när vi föräldrar kom och hälsade på var det öppet hus, ansiktsmålning, vanlig målning, fika och andra aktiviteter. Himla mysigt och även om det emellanåt blåste lite kyligt, hade dom tur med vädret. Det var en väldans glad och mycket trött liten tös som pladdrade på hela vägen hem sen på eftermiddagen :-) Och Liam var också nöjd kan ni tro som fick springa omkring bäst tusan han ville på dagis idag, och dessutom äta kakor! Oj oj, vilken dag ;-)
 
 
 
Och apropå vädret, har ni hört att det ska bli fint väder framöver nu? Sol och flera flera plusgrader! I'm so happy! :-) Det innebär utelek både förmiddagar och mellis utomhus även eftermiddagar efter dagishämtning. Jag älskar sommaren, spring i både barn och vuxna. Livet blir så mycket enklare & det är så mycket roligare allting framför allt.
 
Liam har ju börjat gå massor nu, äntligen. Gått inne har han ju gjort ett bra tag iof, han har ju tränat och tränat som en liten tok och en morgon satt balansen där. Men utomhus har han ju inte varit fullt lika envis med, kanke för att han inte har fått samma möjlighet såklart. Men sen nån vecka tillbaka har han för det mesta skippat vagnen när vi inte haft en tid att passa och nu är han duktig på att gå även i skor :-) Han bara tjuter och vill så gärna springa efter storasyster, men han är inte riktigt där ännu. Men han skrattar och man ser lyckan i hans ansikte att han kan ta sig fram - vart han vill och att han faktiskt ser världen från en annan nivå nu. Han går runt i sina små cirklar emellanåt, viker av vid gräset femtioelva gånger på vägen hem, sätter sig på gruset för att kolla på någon sten för att i nästa sekund ställa sig upp och gå vidare. Som sagt, man ska inte ha bråttom. Och det har vi ju sällan, lyxen med att vara föräldraledig ;-)
 
 
 
Träningen har gått bra den här veckan. Jag har ju blivit nyförälskad i crosstrainern. Hatade den förr och ställde mig bara på gåbandet, men nu när jag ändå är ute och promenixar så mycket så tycker jag att crosstrainern är fantastisk. Den tar verkligen på hela kroppen och träningsvärken jag legat inne med vissa dagar har varit guld.
MEN - jag har bestämt mig för att inte köra fastedagar under lingonveckan. Jag orkar inte det, så enkelt är det bara. Och när jag berättade det för mannen för en stund sedan sa han bara förvånat "Men hade inte du redan bestämt det?". Så förmodligen kände jag redan så förra månaden, men hade glömt bort det såklart. Energin ligger redan på minus dom här dagarna, den energin som jag har utöver för familjen och hemmet lägger jag på gymmet och då behöver jag fylla på med energi genom mat. Bra mat naturligtvis, jag undviker fortfarande kolhydrater i den mån att jag skippar pasta, potatis och ris. Och det tänker jag fortsätta med, alltid. Men inge kaloriräkning under lingonveckan i fortsättningen, alltså.
 
Idag hade jag skött mig exemplariskt tills på eftermiddagen då jag och barnen är ute på gården utanför mina föräldrar & dom kommer hem från Kolmården. Hungriga var dom och så fort dom pratade om mat började magen att kurra. Äh, jag bestämde mig för att äta mat! Mat mat mat! Det är liksom det enda som kretsar i mitt huvud den här veckan, mat och godis och chips och glass och allt annat skit det finns att stoppa i sig. Det blev iallafall grekiskt. Köpte kycklingspett med sallad och tzatsiki, älskar annars deras ris men var lite duktig iallafall.
Cola Zero har också räddat mig, som alltid.
 
Helgens planer är utgång imorgon, lite träning på lördag vilket jag hoppas att jag kommer orka, och skärholmen på söndag. Annars bara mys och slappande, som vi vill ha det! :-)