Sjukdomsbubbla.

Här har det ekat tyst den här veckan av den enkla anledningen att det inte funnits varken ork eller tid, vi har nämligen haft två sjuka barn här hemma som varvat varandra med vakna nätter, host attacker och feber. Lilleman fick på söndagnatten en plötslig hosta, från att inte varit förkyld eller ens lite snorig, började han hosta efter några timmarns sömn så pass att han tappade andan. Det var obehagligt! Men eftersom jag har vänner och bekanta vars barn har eller har haft falsk krupp, förstod jag nästan på en gång att det handlade om det när han blev hes, fick en skrällande hosta och som sagt knappt någon luft. Så jag visste att det bara var att öppna balkongdörren och ge honom frisk och kall luft. Det gav med sig efter en lång stund, men så fort vi stängde dörren och satt i soffan så började det om. Eftersom det var första gången och eftersom vi verkligen ville försäkra oss om att det inte rörde sig om något annat, ringde vi över barnens farmor som snällt kom hit och stannade medans lillfisan sov så vi kunde åka in på akuten med lilleman. Då var klockan redan elva på kvällen.
Han var så glad hela tiden och tyckte mest det var spännande att få åka bil sådär mitt i allt. "Brrrruuuuuummm" sa han bara och sken som en sol när vi satte in han i bilen.
 
Väl framme fick vi ett rum, och efter tre (!) timmar kom doktorn. Då fick vi kostaterat att det var falsk krupp efter att hon lyssnat och kollat på bröstkorgen och på hans andning. Han fick inhalera adrelalin/lustgas/koksaltlösning vid två tillfällen och även ta två kortisontabletter. Efter det fick vi återigen vänta på att doktorn skulle komma och lyssna, och när det gett med sig fick vi åka hem. Kan ju tilllägga att vi sov inne på rummet, baby lade sig rakt upp och ner på golvet och sov medans jag och lilleman "bäddade ner oss" på en sjukhussäng och vilade ögonen.
Doktorn var jätte trevlig vilket kändes bra, och när vi äntligen fick åka hem var klockan efter fem på morgonen. Så ja...det blev en lång natt och hela familjen var trötta på måndagen. Utom smurfan då som inte märkte nånting ;-) Men hon var trött av andra anledningar, hosta och lite feber för hennes del också. Och så har veckan sett ut. Tack och lov inga fler krupp anfall för Liam, men en feber som nästan legat på 40 grader och som en natt inte ville gå ner med varken Alvedon eller Ipren i kroppen. Eller ner gick den, men inte tillräckligt tyckte jag. Han låg och feberyrade och sov med ögonen öppna ett tag t.om. Var så obehagligt att jag inte kunde sova en blund den natten.
Jag är tacksam att mannen helt på eget bevåg beslutade sig för att vara hemma hela veckan och hjälpa till, han kände själv att han ville det efter akutnatten. Det var ju dessutom en kort vecka så det passade ju bra. 
Skönt ändå att dom är sjuka samtidigt får man väl säga, annars blir ju alltid den ena lidande av att den andre är sjuker. Jag kan ju inte gå ut på gården och leka eller hitta på några aktiviteter då den ena är dålig, så den här veckan har vi levt lite som i karantän får man väl säga. Hittat på saker utefter ork och det har mest blivit film, tv-spel (lillsmurfan är numera helt såld på supermario), lekt affär och läst böcker. Mycket mys och gos har det blivit då båda två gärna gosat ner sig i soffan med täcke och kudde, såklart.
 
I torsdags tog jag med lillsmurfan till affären, det var första dagen som hon var feberfri och solen sken en stund (skönt att det mest varit pruppväder den här veckan tycker vi), så vi passade på att sätta oss och äta en glass.
Skönt med frisk luft <3
 
 
 
 
 
Idag vaknade även Liam upp helt feberfri efter nästan en veckas feber (dock sjönk den ordentligt igår redan), så på eftermiddagen klädde vi alla på oss och gick ut. En liten sväng på lekparken fick det bli dit även storebror och lille Scott kom, sen gick vi och handlade lördagsgodis och gick hem. Baby ställde sig och stekte pannkakor till oss allihopa efter ett plötsligt sug, så gott! Och pojkarna röjde runt som bara dom kan, världens finaste små pojkar. Jag sa idag till Daniel att det ska bli så roligt när dom blir lite äldre, ungefär i lillsmurfans ålder, och kan sova över hos varandra och verkligen uppskatta varandras sällskap på ett annat sätt. Så kul att dom är lika gamla med bara tre veckors skillnad :-) Scott är så duktig på att prata och lär sig snabbt nya ord, han är helt orädd och slänger sig rakt ut i rutschkanan och är Liams raka motsats. Liam pratar mest på sitt eget språk, säger "brumm", "Klocka" och annat, men snappar inte upp ord så som kusinen. Han är betydligt lugnare också och tar allt i sin egen takt, har aldrig sett han kasta sig från varken soffa eller något fast han haft chansen. Så dom är så olika vilket kommer att bli så roligt att se i framtiden. Båda får en att skratta på sina egna små sätt och åldern dom är inne i nu är underbar <3
 
Lykka som är så van vid en liten lillebror tycker att det är så kul när Scott kommer på besök. Och idag, efter en veckas isolering, tycker vi alla att det var extra roligt med sällskap och att träffa folk ;-)
Igår var iof jag och baby iväg och storhandlade, då fick barnen hänga med momme och moffa ett par timmar. Det var skönt både för dom och oss, ibland kan man helt klart behöva andas lite och speciellt efter en sån här intensiv vecka.
 
 Mina fina älsklingar <3