Spökstad.
Jag pratade med henne i telefonen & stod och tittade ut genom fönstret när första polisbilen kom farandes med blåljus på. "Nu stannar det en polisbil utanför din port. Och poliserna springer in, verkar vara bråttom", sa jag.
Och 3 minuter senare.. "Men, nu kom
en ambulans och en till polisbil. Måste ha hänt något allvarligt."
Och efter ytterligare minutrar kom ambulansförarna ut - tomhänta, och åker därifrån. Istället kommer det en till polisbil, och en till, och en till...
Hela hennes hus plus stora parkering runt omkring spärras av. Det är civilklädda poliser och hundar överallt. Ingen får varken lämna huset eller gå in.
Ingen får heller lämna parkeringen eller parkera bilen. När min man kom hem två timmar senare fick även han parkera någon annanstans.
Man förstod direkt vad det handlade om , trots att det i tidningarna stod att personerna vad skadade. Man förstod när man kollade ut genom fönstret att det rörde sig om mord. Polisen hade gått och plingat på alla i det drabbade
huset och talat om att ingen fick gå ut.
Så baby fick köpa cigg åt sin mamma, bli eskorterad av en polis till hennes dörr och polisen tog även hans personuppgifter och skrev ner hans ärende.
Man kan ju säga att dom är seriösa iallafall, med all rätt givetvis.
Vid fem kom två svarta piketbussar, dvs kriminalteknikerna. Hundarna gick fortfarande omkring och sökte bland sopor och överallt var det poliser och journalister.
Tanken på att det ligger ett dagis 30 meter från huset där tre personer blivit skjutna, fick mig att må illa. Inte Lykkas dagis, tack & lov. Men tanken på att "tänk om" fick mig ändå illamående.
Tanken på att svärmor var i samma hus,
kanske en våning nedanför/ovanför får mig att må lilla. Att allt det här hände några meter från vårat boende får mig att må illa. Att människan/människorna går fria får mig att må illa.
Om man tror på vad som står i tidningarna så verkar det som att offren och gärningsmannen känner varandra, om man lägger ihop ett plus ett.
Tidigare misshandlar, rättegångar os.v
Kanske har med gäng-rättegången att
göra? Vem vet.
Baby hade läst på Flashback att det var en mamma, en mormor & en styvfar till ett barn som går på dagis här i brunnsäng. Återigen hoppas jag att inte Fisans dagis är inblandat. Och återigen blir jag illamående av tanken på att ett litet barn blivit utan sin mamma.
Fy fan. Jag finner inga ord. Jag blir rädd, arg & ledsen. Vad fan är det som händer?