Ytlig lycka och utvecklingssamtal.

 
Idag blev det shopping i skärholmen, blev ju inget i helgen då barnen var lite krassliga. Så åkte iväg med mina föräldrar för att se om jag skulle hitta något till lördag. Hade sett en klänning på H&M's hemsida ju som jag älskade vid första ögonkastet. Vilket kändes lite jobbigt för jag är av den typen att jag bestämmer mig för något och sen går det liksom inte att rubba den tanken... Fanns inga andra klänningar som dög. Tittade på ett H&M först och kände nästan hopplöshet när inte klänningen fanns där. Så åkte vi till det stora shoppingcentrumet & trots att magarna kurrade på oss, var jag bara tvungen att springa in i butiken där och kolla om klänningen fanns först. Och JA! Bästa mor min hittade den. Och den satt som en smäck! :-) Precis så bra som jag fick för mig att den skulle sitta. Lycka! Ytlig lycka må hända, men den är inte fy skam den heller ibland. Hade redan innan hittat ett par klackar som jag föll för (och ett par andra sneakers), klackarna var svarta så det spelade liksom inte roll vilken färg klänningen skulle bli. Men fick ju min klänning som sagt till slut och den var korallröd, eller "hallonröd" som personalen beskrev det.
SKITFIN skulle jag beskriva den. Och min man också. Jag satte på mig hela munderingen (inklusive mina nya snygga döskalle örhängen) när jag kom hem och under våra 5,5 år tillsammans har jag aldrig sett honom skina upp så mycket när jag visar ett plagg jag köpt. Haha. Han älskade den lika mycket (nåja) som mig, så roligt! :-)
 
Köpte ett par vita sneakers till baby också, en storlek för stora tyvärr så han måste byta dom. Men annars tyckte han dom var skitsnygga så det var ju kul. På fredag måste jag ner och handla lite smink också, behöver fylla på och byta ut och nu även hitta ett läppstift som matchar till klänningen. Så kul att få göra sig fin ibland :-)
 
 
Lillfisan hade utvecklingssamtal på dagis imorse. Både jag och baby (och Liam såklart) var där. Allt går precis som vi anat, alltså bra. Det är en glad liten tjej vi har som älskar dagis, att få leka med sina kompisar och sina fröknar. M-L berättade att hon sätter sig själv emellanåt och pysslar med sitt, älskar att lägga pussel, rita och spela spel. Precis som hemma alltså :-) Hon har, precis som både hennes pappa och mig, ett stort behov av att vara själv ibland. Och hennes fantasi är det inge fel på, här hemma går hon in på sitt rum och stänger dörren om sig ibland och sen låter det som att hon har ett helt gäng med folk där inne. Hon dukar upp till sina dockor, sjunger låtar eller läser högt för sina gosedjur i sängen. Hon har en fantastisk fantasi våran fina tjej <3
M-L sa att hennes positiva inställning till allt dom ska göra och hennes konstanta glada humör smittar av sig till alla, vilket jag förstått . Hennes kompisar är glada i henne och vissa av tjejerna är alltid ivriga med att få med henne in i leken direkt på morgonen, sen finns det vissa som gärna håller henne i handen och är goa :-) Och alltid ett "Heeeeeeeej Lykka!!!" när hon kommer upp på gården. "Är hon alltid sådär glad"? är en fråga som oftast ställs. Klart att hon inte alltid är glad, och när hon är inne i sina trots perioder är det nästan raka motsatsen för oss här hemma ;-) Men man vet ju att det är jobbigare för henne just då. Hon är ju vårat lyckopiller, så full av energi och bus, en liten pratkvarn, så otroligt omtänksam, snäll, mjuk och så kärleksfull att jag ibland blir rörd.
 
 

Kommentera här: