På rätt spår.
Nu har det gått några veckor sedan sist, känns som att jag har tagit en resa i botten och vänt. Nu är jag på väg upp igen & ett berg har lyfts från mina axlar. Ibland är livet tufft, det vet ju alla. Och då blir man lite extra ödmjuk till allt fint man har runt omkring sig. Mina barn, min man, min familj & mina fantastiska vänner. Tack för att ni finns och har stöttat mig genom det tuffa <3
Varje kväll har jag krypit upp i min mans famn och bara varit nära, känt lugnet från hans andetag. Varje kväll har vi pratat, kramats och han har torkat mina tårar. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom & igår försökte jag förklara för honom hur otroligt tacksam jag är över att han finns i mitt liv.,, Klarade en minut och sen började tårarna rinna, ibland räcker inte ord till helt enkelt.
Men - nu drar vi ett sträck över det som varit, vänder blad & blickar framåt :-) Jag känner glädje och styrka och LÄNGTAR till nästa vecka då jag ska tillbaka till gymmet och mina rutiner igen. Har släppt allt under dom här veckorna och bara låtit mig må dåligt, jag behövde det och tänker inte ha dåligt samvete över det heller. Ibland kommer livet emellan, men det gäller att hitta tillbaka igen och det har jag inga problem med. Har lite planer över min kost som jag tänker berätta för er nästa vecka.
Barnen mår bra, på måndag blir Liam 11 månader och han är mer i farten än någonsin. Gosekorven <3 Lykka har varit hemma hela veckan, hon hade feber söndag-måndag kväll och har varit snorig. Men febern har inte kommit tillbaka så egentligen hade hon kunnat gå till dagis som i onsdags. Men jag funkar som jag alltid gjort, eftersom febern spökade så är ju inte immunförsvaret på topp och då utsätter jag inte henne för dagis där det frodas bakterier inom varje millimeter. Känns så onödigt. Hon & lillebror har hängt med mig på mina ärenden, dom har varit med Sara och Scott en sväng, vi har hyrt film, och gårdagen spenderade dom hemma hos momme & moffa. Vi har trots allt haft en mysig vecka helt enkelt :-) Lykkis är ju världens roligaste sällskap och varje dag får hon mig att skratta med sina alltmer kaxiga kommentarer. "Jaha, du kanske känner så" sa hon till mig häromdagen, tittade på mig och sen vände på klacken och gick. Minns inte sammanhanget, men jösses vad jag skrattade bakom ryggen på henne. Så liten, men tycker själv att hon är så stor ;-) Prinsessan <3
Ikväll är min man iväg på 30-års fest. Vi skulle gått båda två egetnligen var tanken när vi fick inbjudan för länge sedan, men ja.. Lusten infann sig inte riktigt så jag har varit hemma med barnen och med svärmor som kom hit vid sex. Hon hjälpte till med kvällsrutinerna & sen stannade hon och tittade på "melodifestivalen" med mig. Värdelöst ikväll, eller hur? Men rolig underhållning, det går ju inte att komma ifrån. Därför man tittar på det år efter år ;-)
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag sova. Imorgon ska Lykka på bio med momme och moffa för första gången - mys! Och Liam ska hänga med farmor, jag och min man ska förmodligen bara vila och njuta av tystnaden en stund, det känner jag att jag behöver iallafall :-)
