5.2 dieten - första fastedagen.
Sen jag började träna, för två år sedan, har jag inte testat någon diet. Jag har bara ätit hälsosamt och haft en ätardag i veckan. Det fungerar bra och jag trivs med det, såklart. Hur svårt är det att äta mycket grönsaker, kyckling och strunta i pizza på en tisdag t.ex? Det som är svårt är ju att äta pizza på en tisdag, jag förstår inte hur folk orkar trycka i sig onyttigheter dag ut och dag in, vecka ut och vecka in, år ut och år in.
Nu under dom här 2,5 veckorna som livet var bajsigt åt jag det jag kände för, när jag kände för det. Och det är gott för stunden med den där chokladkakan, chipspåsen eller vad det nu var. Och jag ångrar som sagt inte att jag valde att leva så just då, det fick mig att må lite bättre för stunden mitt i allt skit. För jag visste att det bara var tillfälligt, att efter några veckor var jag tillbaka på banan igen. Jag skulle aldrig kunna leva ett liv som såg ut så, strunt samma om jag tränade mer än nu - skulle aldrig kunna leva på junkfood.
Det jag däremot känner efter dom här 2,5 veckorna är att jag vill ha en kickstart och testa något nytt. Jag är trött på alla dessa hinder som kommer i min väg för mitt mål och vill se lite snabba resultat några veckor. Jag var för länge sedan inne på att börja med LCHF - men den iden' strök jag med tiden. För det första blev jag gravid med Liam och att amma och äta LCHF fanns det ju inga tester på exakt hur bra det egentligen är? (nu ammar ju Katrin Z - fröken LCHF herself och har svårt att behålla mjölken när hon lever efter sin egen bok...) Dessutom är det krångligt, alldeles för krångligt för mig. Det kräver planering och ett engagemang som jag inte är beredd att sätta energi på. Dessutom är det här med fett i dom mängderna inget för mig, jag blir så otroligt risig i magen. Så nej, LCHF går alltså bort för min del!
Sen finns det ju en miljon andra sätt att gå ner i vikt på, en massa dieter till höger och vänster. Men dom flesta kräver planering, eller att man hela tiden måste tänka på mat mat mat.
Jag känner mig själv så pass väl efter 28 år att jag vet att jag lessnar om det blir för krångligt, om det krävs för mycket. Och det handlar inte om att jag inte vill komma i form tillräckligt mycket eller att jag inte vill äta hälsosamt, men finns det en smidigare väg att gå för att nå dit jag vill - då väljer jag det.
För en vecka sedan ungefär började jag läsa på om 5.2 dieten. (Den är ju väldigt enkel, handlar ju om att minska målen och egentligen inte ändra på något mer) Mitt i mitt chokladsvullande kände jag att jag längtade efter att låta kroppen få vila från skit, längtade efter att äta lite. (hur konstigt det än låter).
Och jag gillar hela iden' med 5.2. Jag har aldrig lagt ner någon enerig att ens utforska hur det fungerar eftersom jag alltid bara skrattat åt tanken på att JAG skulle klara en dag utan att knappt äta...?! Jag som är som en jätte bebis, blir sur och grinig om jag äter eller sover dåligt ;-) (Kan dock understryka att jag blivit betydligt vuxnare inom den biten sen jag själv fick barn, eller sen jag blev vuxen helt enkelt.).
Men efter att ha läst på och sett att jag får äta 500 kalorier, fördela det hur jag vill, kikat runt lite hur mycket exakt 500 kalorier är och även läst hur bra och nyttigt hela grejen är för kroppen - så bestämde jag mig för att hoppa på det idag.
I vanliga fall äter jag 1500 kalorier, eller försöker snarare äta 1500 kalorier men kommer aldrig upp i det. (använder mig av appen lifesum). Så min tanke är att fortsätta äta normalt på mina icke fastedagar och även då träna, och sen hoppar jag träningen och kör morgonpromenader på fastedagarna.
Idag var alltså första dagen och jag kan erkänna att jag varit groggy i huvudet. Mannen skrattade åt mig när han kom hem eftersom jag nästan sluddrade när jag pratade. Även fast jag inte känner mig hungrig i magen så är det tungt i huvudet. Men jag trodde faktiskt det skulle vara betydligt värre. Tror mycket har med inställningen att göra, nu vet jag varför jag går omkring och känner mig tung i skallen & jag vet även att det handlar om bara idag. Imorgon får jag äta som vanligt igen. MEN - det största MEN - jag VET också att det blir bättre! Jag vet att min kropp behöver ställa om sig och sen kommer jag må så mycket bättre, även på fastedagarna. Trivs jag med det här så tänker jag köra på 6.1 i framtiden. Mitt mål nu är att köra 5.2 till sommaren.
Eftersom jag inte införskaffat någon köksvåg ännu så köpte jag en färdigsoppa från Viktväktarna idag till lunch/middag. Ett smidigt sätt att ändå hålla koll på kalorierna och god var den, även fast det mest var vatten med buljong ;-)
Såhär såg min dag ut idag:
10.00 - En stor mugg med te
11.30 - Två finncrisp med skivat ägg på (ett ägg) och kaviar. 190 kalorier
15.30 - viktväktar soppa "Het nudelsoppa med kyckling och grönsaker" 112 kalorier
19.00 Två finncrisp med skivat ägg och kaviar (ett ägg) 190 kalorier.
492 kalorier har jag ätit idag alltså. Mellan måltiderna har jag druckit mängder med citronvatten och tagit mig en mugg te då och då. Varm dryck mättar ju en del. Har även druckit lite Cola Zero, det mättar ju också lite utan att innehålla några kalorier.
Jag tror att tuggummi kan vara en grej att satsa på på fastedagarna också, det brukar hjälpa om man blir sådär galet hungrig.
Det var som sagt första dagen och jag tycker det har gått bra och är peppad på att fortsätta! :-)
