En veckas tystnad.

Har inte skrivit på över en vecka, har inte haft någon ork. Tänker som vanligt på att jag ska blogga när kvällen kommer, men ja... Som vanligt kommer det annat emellan eller så tar jag mig inte tid.

Förra lördagen vid den här tiden var jag ju på kryssning med mamma & Sara. Så roligt! Vi hade ju champagnefrukost och jösses så lyxigt det kändes. Hela Grace känns ju som ett lyxigt fartyg med fin inredning och fina restauranger. 
Vi åt gott & drack gott. En otroligt lyckad dag & två dagar tog det innan jag kände mig som människa igen ;-)









I onsdags kväll började jag må illa från ingenstans. Ställde mig i duschen i hopp om att det skulle ge med sig, men icke. Sen både spydde jag & gjorde nr 2 x antal gånger på kvällen. Somnade vid halv elva, sov hela natten och vaknade upp med magknip. Så fruktansvärt ont och fick springa på toan igen. Sen lugnade det ner sig. Åt bara skorpor och te hela dagen, och igår var jag frisk igen. Låter inte direkt som maginfluensa eller hur? Mådde inte som jag brukar vid maginfluensa heller, så förmodligen var det matförgiftning jag åkt på. Otäckt och jobbigt iallafall! Är hur som glad att ingen annan i familjen fått det. Finns inget värre.

Nu ligger barnen och vilar efter att vi ätit hemmagjorda hamburgare. Mums! Liam tittade på pommes fritset i handen och sa "mmmmm" hela tiden, haha. 

Helgen blir annars lugn. Lykka är lite snorig & hostig så vi tar det lugnt. Tog en promenad till Willys i förmiddags så hon fick köpa sitt lördagsgodis och sin rosa godisklubba som hon längtat efter hela veckan :-) Solen värmer men det är annars ganska kallt ute.

På måndag är det dags att ta ett sista farväl av fammo. Begravningen är i Eskilstuna & barnens farmor ska vara med barnen hela dagen. 
Det ska bli skönt när begravningen är förbi, den hänger liksom över mig som ett mörkt moln och emellanåt får jag så ont i bröstet när jag tänker på den. Jag har varit på två begravningar tidigare, och det är ju alltid en hemsk sorglig tillställning. Men då har det inte varit min fammo som legat där... Nu finns det inga ord i världen som kan beskriva hur det kommer att kännas. 
Jag tänder ett ljus för henne varje kväll & försöker tänka att det var skönt för henne att hon äntligen fick somna in och komma till sina kära i himmelen som väntat på henne. Hon ville ju det och ibland känns dom tankarna lite lättare. Men som sagt, efter måndagen kan man vända blad & känna ett lugn när hon ligger där hon ska. 
Sån stor saknad <3

Nu är jag lite extra glad att vi döpte den här fina tösen till Margareta i andra namn <3

Kommentera här: