Dagen med stort D.
Jaha, så var den här. Dagen vi har väntat på i nio månader. Dagen som vi har räknat ner till sen den 10:e April. Dagen som vi har fantiserat om. Men vad har hänt? Ingenting. Nada. Niente. Nothing.
Jag sitter fortfarande här som den tjockisen jag är med magen i vädret, ont i ryggen, tålamod som en ivrig 5-åring på julafton, krypningar i benen & en trötthet som en 95-åring tanta.
Ingen bebis i sikte. Snart stoppar jag in handen & drar ut h*n själv.
Har iallafall haft en tokmysig dag tillsammans med mina föräldrar ute hos farmor på landet. Jag hade ju lite i baktanke att om jag åker hemifrån 8 mil i snöoväder & ut i skogen, då skulle ju vattnet gå i ren djävulskap. Men icke, såklart.
Hur som haver, alltid lika mysigt & roligt att träffa farmor. Blir alltid så glad när jag ser henne, hon får mig alltid på bra humör. Vi fikade & snackade skit i några timmar. Jag lämnade en julblomma & ett paket till henne som hon skulle öppna på julafton :-) Min goa fammo <3
Nu går mina ögon ihop, så nu blir det ett varmt bad & sen ska jag nog gå och lägga mig & läsa. Baby hoppas innerligt på att det händer något inatt. Jag har nästan slutat hoppas. Jag tror att Pyret stannar där inne för gott. Jag kommer att vara den enda kvinnan i hela världen som kommer att få vara gravid resten av mitt liv. Så blir det.
skriven
Plötsligt händer det! Var precis som dig, trodde att jag skulle vara gravid hela livet! Jag gissar på tisdag :-)