R.I.P
Igår ringde Joakim mig och berättade en väldigt sorgsen grej. Han berättade att Peter "Pippin" låg på intensiven i Nyköping i en resperator och inte kunde andas själv. Kvällen innan hade han haft sin 12-åriga son & helt plötsligt sprang han in på toaletten och började spy. Efter en stund blev han medvetslös och fördes med ambulans till sjukan. Det visade sig att han hade fått en hjärnblödning. När jag pratade med Joakim förstod man att chansen att han skulle överleva var liten. Dom skulle stänga av resperatorn samma kväll & jag bad honom höra av sig så fort han visste något.
Nån timme senare får jag ett sms att det inte fanns något liv kvar i honom... Det är så ledsamt att höra när unga människor dör, för är man mellan 35-40 så är man på tok för ung för att dö. Men när det dessutom är en människa som man har känt i många år hugger det till i hjärtat på en.
Peter & jag hade inte direkt någon kontakt nu på senare år, baby träffade honom dock för ett år sen på kuggnäs. Men dom två var bara ytligt bekanta. Jag & Peter lärde känna varandra ganska bra när jag blev tillsammans med Joakim, han bodde då hemma hos Peter & jag var där så ofta jag kunde. Jag & hans son spelade spel tillsammans och Peter "hängde" ofta tillsammans med mig & Joakim. Satt på balkonen och drack och bara snackade skit.
Han var speciell på ett roligt sätt, man fick skratta med honom lika ofta som åt honom.
Han hade gift sig för ett tag sen & jag tycker verkligen synd om hans fru & son, hela hans familj.
Vild i frid, Peter.
Idag har baby & jag varit nere på stan. Men jösses vad folk det var, det var inte ens skoj att gå omkring där.
Och att det dessutom regnade gjorde ju inte stadsbesöket mer populärt. Längtade mer hem & tillbaka till soffan faktiskt. När vi kom hem igen började baby leta reda på sina gitarr sladdar och annat på vinden och jag ställde mig och stekte pannkakor. Jösses vad gott det var! Det var alldeles för längesen man åt det, men snart gör väl magen uppror på mig eftersom det är så mycket mjölk i & vi inte hade laktosfri mjölk hemma. Fast det är det värt, för mumsigt är det ju ;)
Nu ska jag spela lite Super Mario Bros & försöka klara det där förbannade slottet jag fastnat på. Haha!
Adios!